Vissa liv är väldigt komplicerade, tänk om det vore jag..

Jag har upplevt mycket och mer än dom flesta 22 åringar har.

Mitt liv innan har gjort mig till den Jag är, även om det var ett grymt öde till mötes.

Som en gammal vän sa, som fortfarande finns i  mitt hjärta, "Olika är människors öde" Dom orden är så RÄTT.

Hans öde blev att den sista man såg var Han i soffan med flaskan i handen, nu finns han inte mer.

1 år har gått, Jag har fortfarande inte sörjt, jag fattar verkligen inte att Han är borta, han svarade inte på mina samtal, sms eller när Jag ringde på.

3 månader efter att han gått bort fick Jag reda på det, du kan tro att han som sa det fick sig en smäll, jag trodde inte mina öron.

Den gamle mannen som var den enda som förstod mig, mitt tankesätt, mitt sätt att vara och fungera, han accepterade det till fullo.

Gammal vis man brukar Jag börja med när Jag berättar om honom, han var för mig en gåta hur han klarade av att leva det liv han levt.

1 år sen som sagt och Jag vet fortfarande inte om han är begravd och var isåfall eller om han blev kremerad som önskat.

Jag har kvar hans mobilnummer, nycklar Ja i princip allt som tillhörde honom finns kvar hemma hos mig.

Inte en enda tår har Jag fällt för honom, eftersom jag inte fått se att Han inte finns kvar i livet, inget som meddelat mig, inte en enda jävel har sagt någonting även fast person papper och sådant fanns hemma hos honom.

Era elaka jävlar, en dag får ni vad NI förtjänar.

För mig är han fortfarande levande, i kropp och själ.

Kan höras hans gamle hunds tassar på golvet, kan känna att han kommer upp till mig i sängen som han brukade.

Kan också känna hans illaluktande rök/sprit lukt.

Jävligt sjukt men otroligt sant och kan nästan säga att jag saknar det.

Det var där Jag befann mig i en jobbig period i mitt liv.

Han var alltid där, inget körkort hade han, men bil och hämtade och körde mig dit Jag behövde komma.

Det känns bra att skriva av sig om detta, det kanske är ett rop på hjälp?

Måste få skriva mina känslor och kanske komma till instinkt att han Faktiskt är borta, men det dröjer....än idag finns den gamle mannen i mina tankar och kan ibland se honom i andra människor - Jävla smålänning *ler*

Många jobbiga perioder i mitt liv har Jag haft.

Dålig uppväxt med styvfar som sitter som insmort.

Första förhållande som varade i tre år av misshandel och våldtäkt.

Min hund kom Jag ifrån.

Ska Jag skriva allt här så tråkar Jag ut alla..

Ska däremot ta upp min 3 års period med den som förstörde mitt liv totalt.

Ska först börja med att Det där livet gjorde mig till den Jag är idag.

Självsäker som F*n, inget och ingen som sätter sig på mig och kan ta för mig, för många är det negativt, men att komma ifrån någonting sådant är det bara POSITIVT!

Vi hade samma intresse - Djur.

Där föll vi. Där fanns nog inte någonting annat mellan oss än djuren.

Ormar, ödlor och hundarna. Han hade 2 och Vi hade 1.

Han hade reptiler och Jag föll, det var det enda.

Mina plågsamma 3 år med en sådan idiot.

Jag går inte i min Fars fotspår och smäller folk på käften till höger och vänster, knarkar eller dricker sprit som en svamp, däremot har Jag bara tagit emot en massa sådan skit.

Går min egen väg och har kommit en bra bit på vägen.

Känslor, tankar och vissa ärr finns kvar.

Våldtäkt och misshandel går väll hand i hand?

Jag har nog kommit över det, i flera år har Jag haft ilska mot det svinet och alltid tagit ut det på andra, visst har man slagits för att man ville ha ut aggression pga honom, men det finns nog inte kvar. Jag vet att han mår dåligt för att det enda han hade kvar var en stol när Jag drog, Jag gottar mig så åt det, Jag har stött på honom ute, tittar gör han, men mest för att Jag lyckats klara mig bättre än honom. INGEN längre sätter sig på Mig. Tackar Jag honom för!!!

Berättar mer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du säger att Han inte är värd all den kärlek och respekt han får. Han är Ingenting,säger du till mig. Älskling, för mig är han hela världen, han är så betydelsefull för mig. All kärlek och respekt Jag ger, får Jag dubbelt tillbaka tusenfalt. Han går ...

Idag har det varit en ganska omständig dag. Sabina var här en stund och vi hade det trevligt, man behöver verkligen prata med någon och ibland bara för att skratta med någon. Kom nog till insikt idag att Jag måste göra någonting åt min längtan, min l...

Fylld av ilska och hat, kärlek levereras inte på något jävla fat. De dunkar och de skriker i ens hjärta, hur fan ska man kunna ta all smärta ? Kärlek handlar om att kunna säga "Jag älskar Dig" tusen gånger på en natt och mena det lika mycket varje...

Har ont, ont i huvudet, rygg, ben, armar och ja i princip överallt. Och inte minst har Jag skallebank, självförvållat sa min gamle man. När ska man egentligen komma till insikt med sitt liv? Ingenting blir som man tänkt sig! Idag är det vilken dag so...